ResearchED Haninge 9/2

Efter mitt besök på ResearchED Scandinavia i Malmö var jag snabb att boka in ett besök på nästa ResearchED-konferens i Sverige i Haninge i februari. Den har nu gått av stapeln och jag tänkte på samma sätt som senast sammanfatta mina lärdomar och tankar från denna konferens.

Jag hann med fem mycket givande 40-minutersföreläsningar, samtliga på engelska, om skolforskning, undervisningsutveckling och annat spännande. Eftersom språket var engelska så kan jag ibland ha missuppfattat någon nyans i en allmän språkförbistring, jag hoppas läsaren har överseende med det.

Först ut var Åsa Hirsh, forskare på Göteborgs Universitet och Jönköping University, som höll en sammanfattande föreläsning om sin senaste studier där hon intervjuat ett 20 tal lärare som bedömts som framgångsrika av sina skolor/huvudmän och ett drygt 100-tal elever till dessa lärare kring elevernas perspektiv om vad det är som de uppskattar med dessa lärares undervisning. Studien har identifierat 8 faktorer som eleverna upplever att dessa lärare är särskilt bra på. Eleverna som intervjuats går i åk 9 och 1-2 på gymnasiet.

Framgångsfaktorerna som dessa lärare använder är (min tolkning/översättning):

  1. De skapar en trygg, omhändertagande och förlåtande lärmiljö
  2. De respekterar eleverna på ett sätt som får eleverna att respektera lärarna
  3. De är mycket engagerade i sin undervisning och är måna om att eleverna lär sig
  4. De är tydliga med att lärandet är ett delat ansvar mellan lärare och elev
  5. De ser och anpassar sig utifrån elevernas individuella nivå och behov
  6. De lyckas skapa undervisning som stimulerar motivation hos eleverna (t ex genom variation, koppling till verklighet eller genom att gå på djupet kring någon del av ämnet)
  7. De tror att alla kan lära och visar det
  8. De fokuserar på värdet av kunskap snarare än de formella kraven såsom t ex läroplan, kursers centrala innehåll eller kunskapskrav

Till varje framgångsfaktor lade Åsa med ett eller två målande citat från elever som exempel.

Det som framgår ur elevperspektivet känner jag igen från de år jag arbetat som lärare, skolledare själv i en verksamhet där eleverna utvärderarna lärarnas undervisning med viss regelbundenhet och även från nuvarande roll. Kort sagt kan man väl säga att det handlar om bra relationer, vilja att eleverna ska lära sig och en god undervisning. Åsa kunde också konstatera att elevernas motivation blev lidande då det blev alltför stort fokus på de formella kraven, min tolkning kunskapskraven, och nationella prov och liknande krav.

 

Nästa pass jag valde i det digra programmet var Paul Kirschner från Open University i Nederländerna. Han talade på temat ”21:st century skills” och var, får man väl säga, ganska skoningslös i sin kritik mot detta populära men samtidigt något odefinierade begrepp och han kunde konstatera att värdet av att arbeta med dessa i undervisningen.

Paul inledde med att konstatera att det fanns många olika varianter av dessa förmågor och att både antal, uppställning och innehåll varierar något och likaså kännedomen om dem.

Han konstaterade också att flera av de är mer av egenskaper/förmågor som var svåra att lära ut. Möjligen kan man skapa en miljö som stödjer vissa delar av det man vill åstadkomma under trygga omständigheter. T ex kan man träna på att träna problemlösning om man kan skapa en miljö där det är ok att testa tankar och där feedbacken mer är av typen att man försöker förstå hur eleven tänker snarare än att det är rätt/fel.

Han konstaterade också att de olika förmågorna inte går att lära ut i sig själva utan är kopplade till ett ämne. Kan man inget om t ex kvantmekanik så går det inte att lösa problem inom det området.

Dessutom hade han en målande utläggning om att flera av dessa förmågor alltid varit en viktig del i samhället. Redan i Mesopotamien för 8000 år sedan var flera av dem viktiga så de är inte på något sätt specifika för detta sekel.

Vidare så är det överlag lättare om man är expert på ett område att med hjälp av kunskaper och erfarenhet att t ex vara kreativ.

Två av de förmågor som listas ibland kunde han dock konstatera är relevanta i den digitala värld där information finns på lättillgängligt via Internet. Dessa var förmågan att söka, hitta, utvärdera och på ett effektivt sätt använda information man söker samt förmågan att gånga in, behålla och skapa möjlighet att dela den information man hittar.

Hans slutsats: Framtidssäkrat lärande bör bygga på bred och djup kunskap snarare än ett antal förmågor som inte är kontextbundna och inte specifika för framtiden.

 

Efter en trevlig lunch där jag hittade några twitterbekanta och även hann med ett samtal med en kollega var det dags att lyssna på vad förra chefen för det svenska Skolforskningsinstitutet docent Lena Adamsson att ta sig an ämnet ”Leadership för research based education”. Hon började med att konstatera att diskussionen kring vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet till stor del påbörjades i och med vår nya skollag 2010. Hon konstaterade dock att vi inte kommit så långt under de 9 år som denna gällt och att det är vag koppling kring vad som avses med detta ute på skolorna. Hon konstaterade att det till stor del berodde på en bristande/ nästan icke-existerande implementeringsplan av denna, då, nya skrivning.

Lena refererade till en lista av Wilkins 2011 om att forskningsbaserade skolor bör:

  1. Uppmuntra personal att läsa och ta del av forskning
  2. Använda forskning som en del av beslutsfattandet
  3. Ha ett omvärldsperspektiv som inkluderar forskningsbaserade kopplingar till andra skolor och universitet
  4. Välkomna att vara ett objekt för forskning från utomstående
  5. Stödjer och uppmuntrar praktiknära forskning hos sin personal

Lena konstaterade också att vi behöver mer skolledarskap och undervisning baserat på forskning. Hur når man då dit. Lena nämnde följande tips och vägar framåt:

  • Hitta rätt personer som kan arbeta med en tydligt identifierad uppgift som är relevant och behovsbaserad och få in detta i organisationens struktur. En typ av distribuerat ledarskap. Man bör undvika att gå för brett eller ha en för teoretisk ansats. Utgå från specifika ämnen/frågor.
  • Arbeta systematisk och samarbeta/nätverka.
  • Utgå från de lokala behoven och frågorna och sätt att förbättra lärares metoder/praxis
  • Resultaten bör gå att använda på skolans praktik i ett kort perspektiv
  • Skapa utrymme för professionell dialog
  • Uppmuntra medarbetarna att dela och reflektera kring deras praktik
  • Föregå med gott exempel och visa att du använder forskning
  • Använd och lyssna på forskning även om den utmanar dina egna synsätt eller din egen praktik.

Lena avslutade med att uppmana skolpolitiker att stötta ”top-down” för att åstadkomma förändring ”bottom-up”. Klokt tyckte jag.

Jag tycker det var ett givande pass där jag kunde konstatera att flera av de skolor jag arbetar med faktiskt gör flera av de saker som Lena tipsar om, t ex inom ramen för vårt arbete med aktionsforskning som vi har på en del av de skolor jag arbetar med. Kändes uppmuntrande.

 

Nästa pass blev betydligt mer konkret och undervisningsnära när Tom Sherrington som på ett mycket inspirerat sätt ville pusha för Barak Rosenhines ”Principles of Instruction” en forskningsbaserad artikel som först publicerades 2012, se själva artikeln här

Principerna innehåller ett antal mycket konkreta tips och tankar som kan gynna en lärares utveckling och bygga lärares kunskap. Han konstaterade att vi behöver lärare som undervisar bra och då kan dessa lärdomar vara ett stöd.

Kort sagt kan man säga att principerna bygger på att:

  • Ta små steg (större för äldre elever eller i fortsättningskurser), skapa strukturer och modeller. En vanlig miss är att inte kolla förståelse och vad eleven har förstått
  • Repetera stoffet både i kort perspektiv men även i ett längre perspektiv, t ex veckovisa eller månadsvisa avstämningar. Träna med eleverna genom att stötta i träningen, se till att nå goda resultat och uppmuntra till självständig träning. Bredda och fördjupa träningen.

Tipsen verkar som sagt väldigt konkreta och hade säkert gjort stor nytta i t ex en lärarutbildning. Det var också inspirerande att Tom som föreläste om detta verkade så entusiastisk över dessa principer. Jag ska definitivt läsa artikeln mer noga så snart jag får tillfälle.

 

Sist ut var en favorit från konferensen i Malmö, nämligen David Didau, som inte verkar rädd för att utmana och säga som det är. Denna gång inledde han med att konstatera att det finns ett ”fördelsgap” som gör att det är den socioekonomiska bakgrunden som är en av de starkaste påverkansfaktorerna i hur elever lyckas i skolan och att skolor systematiskt gynnar de mest priviligerade och missgynnar de med störst utmaningar- MEN: Det behöver inte vara så. Det är inte ödesbestämt!

Efter detta inledande budskap konstaterade David att alla tänker att utbildning syftar till att barn ska bli lyckliga, friska, trygga, samvetsgranna, kreativa o s v men frågan är hur man bäst åstadkommer det? Kan intelligens vara svaret undrade David?

Han gjorde därefter en utläggning om intelligens och att den kan vara både flytande, vilket inte gick att påverka, och kristalin, vilket enligt David går att påverka. Genom att öka mängden och kvaliteten i det som barn vet och kan så kan vi öka deras kristalina intelligens. Den viktigaste skillnaden mellan barn ligger i vad elever vet/kan menar David och konstaterade att tankar är beroende av kunskap och att ju mer du kan desto bättre kan du tänka. Kunskaper skapar strukturer och sammanhang mellan olika typer av information. Det man särskilt bör satsa på är enligt David det som kallas ”powerful knowledge” (referens till Young), som bl a innebär att kunskaper kan leda fram till nya frågor och ge dig verktyg att utforska olika förklaringsmodeller.

Han avslutade med att genom att lyfta alla så påverkar man de som ligger i den undre delen av en normalfördelningskurva mest och åstadkommer störst förändring för dessa. Därför bör vi satsa på att lära eleverna så mycket kunskaper för att skapa goda möjligheter för våra elever. Något jag tror att de flesta i salen skrev under på.

 

Sammanfattningsvis en givande och spännande dag som var väl värd en utflykt till Haninge trots att det var lördag. Hann med några trevliga möten, en god semla och även en intervju kring begreppet beprövad erfarenhet med en av arrangörerna av Skolriksdagen också.

Jag måste säga att jag verkligen gillar detta koncept och alla jag pratade med kunde bara konstatera att detta borde fler lärare och skolledare ta del av. Tack till alla som engagerar sig för att skapa dessa evenemang.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s