Motivation

Arbetar just nu med min begreppstentamen på rektorsprogrammet och har bl a valt att skriva lite mer om begreppet motivation och tänkte försöka sammanfatta lite spridda tankar här på bloggen. Motivation är ju ett begrepp som vi alla i skolans värld på olika sätt är beroende av och försöker stimulera med både inre och yttre stimulansmetoder.

Som lärare i matematik och fysik brottas jag ofta med utmaningen att arbeta med elever som har svårt att motivera sig för sina studier i dessa ämnen. Ämnena upplevs som svåra, självförtroendet hos en del elever är lågt och ämnenas karaktär gör att det bygger en del på att öva och träna på problemlösning, traditionell räkning helt enkelt. Det gör att motivationen i alla fall hos mina elever inte alltid är på topp. Något som är en stor utmaning för mig som sagt.

Att en drivkraft till lärande är viktig för att lärande ska ske kan nog alla pedagoger stämma in i. Man brukar ju ibland prata om den didaktiska triangeln (Illeris tar t ex upp denna i sin bok Lärande) där Innehåll- Samspel- Drivkraft alla behövs och ska samverka för att lärande ska ske. Alltså är motivationen/drivkraften en mycket viktig komponent men för att lärande ska ske så behöver den samverka med innehållsdimensionen och det krävs även ett bra samspel dels i elevgruppen men även mellan mig som lärare och elev. Alla tre delar samverkar och påverkar varandra.

Frågan är då hur man kan stimulera motivationen. Ja de arbetssätt jag väljer som pedagog är givetvis en del i detta. Hur jag presenterar innehållet och hur eleverna ska tillägna sig stoffet är en del. En annan viktig aspekt är givetvis vilken relation jag har med mina elever. Ett relationsbyggande arbetssätt där jag visar att jag bryr mig om eleverna och deras lärande och att jag har höga förväntningar på dem bidrar också till en högre motivation enligt mina erfarenheter.

Tidigare i min lärarkarriär har jag upplevt att en yttre stimulansfaktor till motivation har varit betyg, dock upplever jag på senare tid att den minskat något i betydelse. Jag har inte undervisat på några år då jag haft ett skolledaruppdrag på heltid men denna termin är jag tillbaka i klassrummet och upplever en viss skillnad. Kanske handlar det helt enkelt om att jag har en annan elevkategori nu men jag upplever generellt även i diskussion med kollegor att det är mindre fokus på betyg och mer fokus på att relation och ”lust” är viktigare, kanske framförallt hos eleverna som har lite svårare att klara sina kurser. Vad detta kan tänkas bero på vet jag inte än, jag har lite analysarbete kvar att göra men en av flera teorier är att de nya kursplanerna och kunskapskraven kan bidra till viss del. Kurserna i mina ämnen har enligt min åsikt fyllts på med mer och svårare stoff och det kan göra att eleverna upplever en ökad hopplöshet i att klara det när självförtroendet från början är lågt. Här gäller det att jag som lärare, och för all del även i mitt skolledaruppdrag i dialog med lärarna, inte ger upp om eleverna utan hela tiden visar att jag tror på dem och att jag, och lärarna på skolan, finns där för att hjälpa dem framåt och hela vägen in i mål. Når man fram med det så upplever jag att motivationen kan komma tillbaka.

En annan viktig del förutom den relation man har med eleverna är att det är meningsfullt innehåll. Jag har läst boken Från motgång till framgång av Martin Hugo  i utbildningen. Den behandlar vad som i mina ögon är ett litet speciellt fall med 7 elever som verkligen har gett upp och som får stöttning under gymnasiet av en lärargrupp på tre lärare som arbetar kring elevgruppen på ett introduktionsprogram. Jag tycker att en del av Martin Hugos slutsatser är något för långt dragna (och det kan delvis bero på att jag påverkats av Johan Kants blogginlägg om boken) men trots detta så kan jag ändå hålla med honom om två saker, dels att relationsskapande som sagt är viktigt men också vikten av att lärandet upplevs som meningsfullt.

Hur kan man då göra lärandet meningsfullt i mina ämnen? Ja jag arbetar på det på flera sätt. Jag tror att synliggöra lärandet är viktigt. Att även koppla till verkliga situationer är viktigt, även om det kan vara svårt i exempelvis Ma 3C. Att på det sättet jobba med träning för verkligheten som vi säger på JENSEN kan bidra till att eleverna ser nyttan och därmed kan känna att det är mer meningsfullt. Att variera lärandet så att det inte blir samma mönster på lektionerna är också ett sätt. Att då använda en del av de verktyg som IKT kan erbjuda, t ex simuleringar, klipp på youtube, Socrative etc tillsammans med andra tips jag hoppas få via #digiskol kan även det bidra till att lärandet synliggörs och upplevs mer meningsfullt.

Motivation är som sagt inget enkelt begrepp att behandla och att stimulera men är det något jag har lärt mig så är det att alla elever innerst inne vill lära sig och att vi pedagoger kan, faktiskt, på olika sätt bidra till att väcka den lusten ytterligare.

Vi får aldrig ge upp utan hela tiden sträva efter att hjälpa eleverna att utvecklas mot sina mål.

Kommentera gärna hur ni gör för att stimulera motivationen.

Jag är igång- Mot nya mål!

Nu har jag gjort det! Skaffat en blogg som jag så länge funderat på. Det som slutligen fick mig att ta steget var det digitala skollyftet som jag följt via Twitter (#digiskol) några dagar nu.

Jag som skriver heter Håkan Stenström, är en utflyttad gotlänning på 36 år och är legitimerad gymnasielärare i matematik och fysik. Jag tog min examen från Linköpings Universitet 2001 och har arbetat i skolans värld sedan dess, alltså drygt 12 år nu. Sedan hösten 2007 jobbar jag på JENSEN Gymnasium i Göteborg.

De senaste 5 åren har jag arbetat i olika skolledarroller parallellt med läraryrket. Sedan hösten 2013 är min titel programchef för det naturvetenskapliga programmet på skolan. Jag undervisar också i fysik på programmet.

Som skolledare och lärare drivs jag av att ha höga mål, höga förväntningar och hela tiden arbeta för en positiv utveckling, därav namnet på min blogg. Jag gillar också att organisera och skapa förutsättningar för att förenkla arbetet både för mig själv, mina lärare och mina elever.

Eftersom jag går rektorsprogrammets andra år där fokus är just Mål- och resultatstyrning kommer fokus på bloggen till viss del att hamna där. Jag kommer att använda bloggen för att delge mina tankar kring de lärdomar jag får till mig från litteratur och i samband med kurstillfällena. Eftersom det var det digitala skollyftet som drog in mig i bloggvärlden kommer det även att bli en hel del tankar och idéer jag snappat upp därifrån på bloggen.

Mitt mål med det digitala skollyftet är att hitta verktyg, alltifrån olika appar och pedagogiska tips till spännande script, som kan underlätta arbetet med bedömning för lärande och lärande i stort. Jag ser främst den digitala tekniken som ett verktyg och därför kommer fokus att ligga på att hitta sådant som kan underlätta för många och som jag kan sprida vidare på skolan där jag arbetar. Eftersom vi dessutom under hösten har gått in i en 1-till-1-satsning med Google Apps for education och Chromebooks till alla elever och lärare så har vi IKT och digitalt lärande som ett prioriterat mål på skolan vilket gör att det passar extra bra för mig att ansluta till det digitala skollyftet nu.

Eftersom jag är lagd åt det matematiska hållet och i min skolledarroll bl a lägger schema så kommer det nog också bli en viss övervikt av verktyg som innebär arbete i kalkylark eftersom jag har en viss förkärlek för att organisera mitt eget arbete med hjälp av dessa. Tack vare #digiskol har jag redan börjat kika på Doctopus och Student-Matrix. Jag kommer att ansluta mit till #scriptarna på #digiskol har jag tänkt.

Målet är att hitta de bästa verktygen, sprida dem och gynna utvecklingen på skolan och ge lärarna förutsättningar att arbeta effektivare och mer med elever och mindre med administration. Vi får väl se hur det går helt enkelt.

Nu kör vi! Mot nya mål!